Något värt att leva för – kanske till och med att dö för!

Så här års gillar vi att mysa där hemma. Tända ljus, pynta huset, svepa filten om sig och smutta på en kopp te med glöden lysande i kakelugnen. Väl så. Vi behöver detta när snön yr omkring knuten och kvicksilvret beger sig nedåt - 10. Vad kan vara bättre än detta läge efter en lång arbetsdag! Många är vi som ser fram emot just detta under stundande julledighet. På TV:n och i tidningar hör jag samtidigt om människors förväntan inför julen. Det mesta handlar om just möjligheten att koppla av med nära och kära. Att äta gott och dela paket med varandra. Kändissångarna vallfärdar med sina band till landets kyrkor för "där är så stämningsfullt och fin akustik", som någon uttryckte det.

Julen handlar för många av oss om mysighet, ledighet och i bästa fall god gemenskap. Och jag tror verkligen att vi behöver ett mått av detta - jag behöver det och ser fram emot det. Samtidigt funderar jag denna adventstid om dess koppling till evangeliet om Jesus. Vad uppfattar egentligen mina egna barn av själva evangeliet i ljuset av vår julkultur? Mot den här mysiga bakgrunden känns steget lååångt till alla de människor på andra breddgrader som är beredda att utgjuta sitt blod och ge sitt liv för det vi faktiskt firar i jul. Inte så att jag ska sitta med dåligt samvete under min filt - NEJ inte alls, men det väcker en inre bön om att forma en julfirande kultur som på något sätt återspeglar glädjen och allvaret i den verklighet om Jesus som jag är så innerligt tacksam över.

Häromdan damp senaste numret av tidskriften Polanco ner i brevlådan. Här ges en inblick i olika människors liv och berättelsen om nunnan Ita Ford har fastnat i mitt inre. Hon levde sitt liv i El Salvador fram till 1980 då de beväpnade trupperna stämplade Ita och hennes medsystrar som "orosmoment" på grund av deras arbete bland flyktingar. Kort före det att hon och tre medsystrar våldtogs och mördades skrev Ita till sin systerdotter hemma i USA: "Jag hoppas att du en dag ska hitta det som ger ditt liv en mening. Något värt att leva för - kanske till och med att dö för - något som ger dig liv och energi, som tänder din entusiasm, som får dig att röra dig framåt. Jag kan inte säga vad det är. Det är du som måste finna, välja, älska".

Något värt att leva för - kanske till och med att dö för! Det är inte självklart att människor gör den här upptäckten i stämningsfulla kyrkorum med fin akustik. Däremot berättar människor ofta att man börjar ana något i kontakten med goda förebilder och deras livsstil, karaktär och passion. Den här julen vill jag fira i ljuset av Guds kärlek till världen och vittnesbördet av de människor som finner denna kärlek värd att dö för. Här kan listan göras lång med just nu tänker jag på trossyskon i Somalien. Jag lyfter min blick och söker ta in något av våra förebilders sätt att gensvara på julens verklighet...

Kort inblick Somalien:

I Somalien uppskattar man att det finns upp emot 1000 Jesus troende bland en befolkning på 8 miljoner. De förföljs systematiskt av den Islamistiska Shabab milisen som kontrollerar det mesta av södra Somalien. Kristna män fortsätter gå till moskén för att inte väcka misstankar. Biblar hålls gömda och kan inte visas öppet. Offentliga möten är otänkbara och ännu mindre en lokal att samlas i. Åtminstone 13 medlemmar av underjordiska församlingsgrupper har mördats under de sista månaderna. Hundratals har dödats sedan 2005. Landet leds efter en version av Sharialagen som talar om att varje medborgare i Somalien är född muslim och att konvertering till annan tro straffas med döden (Källa: Intercessors network, 11/09)

Martin Ström 30 november 1999