Istället för charterresan!
Snön ligger djup men i mycket av vår planering den här veckan går tankarna till våren och sommaren! Förberedelserna är i full gång för två missionsresor under påsklovet. Ett gäng kommer packa väskan för Moldavien. Ett annat har börjat stava på några ukrainska språkfraser inför avfärden till Ukraina om en dryg månad. För egen del laddar jag som bäst för en teamresa till Turkiet i juni. Programmet är klart och en handfull personer har så här långt valt att åka med. Plats finns för fler..!
En viktig del av dessa resor är möjligheten till närkontakt med människor från helt annorlunda kulturer. Deltagare från tidigare år berättar ofta om vad Gud gjort i dessa möten trots språk barriärer och missförstånd. Inspirerade av Jesus söker vi komma så djupt som möjligt in i lokala sammanhang. Målet är att lyssna in och ta emot av det goda i dessa sammanhang samt ge vidare något av det vi själva bär på. Häromdagen fick jag ett mail från en ung svenska på plats i Nordafrika under ett halvår. Bubblande av iver berättade hon för oss här hemma om hur hon fått möjlighet att berätta om sin relation till Jesus för ett gäng unga tjejer. Gissa om hon växer och mognar med dessa möjligheter samt lämnar avtryck som får ringar på vattnet bland ungdomar i detta sammanhang.
Den 19-24 juli samlar vi deltagare från hela världen till Transform 2010 utanför Rom. Efter fem dagar av bön, tillbedjan, träning och team building reser vi i internationella team till olika folkgrupper runt Medelhavet för att på olika sätt dela vår story om Jesus. I över 20 nationer lever här omkring 450 miljoner människor. Många av dem har aldrig haft en möjlighet att höra evangeliet. Vår bön är att möta några av dessa genom team med olika profiler som bön, sport, musik, konst och litteratur. Videoklipp.
Charter resorna till dessa länder tar oss oftast till platser som formar sina egna speciella subkulturer. Inte sällan uppstår en olycklig och ibland närmast osmaklig mix av konsumtion och allahanda njutningar utan någon egentlig närkontakt med den folkgrupp som man faktiskt besöker. Jag kan förundras över mitt eget beteende på de charterresor jag själv varit på. Jag åker bort - inte för att egentligen möta andra människor av kött och blod - utan för att vara med mig själv och mina närmaste. Visst, vi behöver alla stunder då vi vilar ut och får möjlighet till reflexion. MEN nog är det smått märkligt och en smula tragiskt att det i massor av svenska byrålådor ligger pass med stämplar från 10 olika länder tillhörande personer utan några egentliga erfarenheter av genuina möten med lokal befolkningen! Vågar man utmana svensk kristenhet att åtminstone överväga att var tredje gång välja ett sätt att resa som tar en i närkontakt med folk, som uppmuntrar bönen, lärjungaskap och delandet av evangeliet? Åtminstone prova en gång och jämföra eftersmaken!
Martin Ström 26 februari 2010
