Rädslan urholkar själen

Vi köper vårt bröd från samma hylla. Vi åker med samma buss till jobbet. Våra barn pluggar i samma skola. Idag behöver vi inte längre korsa kontinenter för att möta muslimer eller islam. Muslimer finns sedan länge i vår egen kommun och islam är därmed en del av den svenska samhällsbilden. Ändå är vi många gånger främlingar för varandra

Vad är det som hindrar oss från att inleda samtal och utveckla vänskap och mötesplatser med muslimer? Undersökningar visar att den största tröskeln är rädsla och osäkerhet inför den andre. En av de stora utmaningarna i ett mångkulturellt samhälle handlar om tillit. Dels för den som ser sig som främling och nykomling till ett samhälle med starka historiska rötter i ett lutherskt enhetssamhälle. Ett samhälle där varje tanke på att Gud skulle ha med livet i stort att göra möts med misstro. Dels för dem som i generationer har levt här och nu möter annorlunda uttryck för kultur, tro och värderingar. Ett misstag som ofta görs är att bunta ihop individer i grupper och med svepande generaliseringar dra alla över en kam. En synnerligen ofruktsam väg som leder till ökad misstro och ännu starkare grupperingar mellan vi och dom. Rädslan som följer i dess spår urholkar både vår egen själ och själva samhället. Ingen människa är nämligen en ö utan blir till som människa i relation till andra.

Vi behöver alltså helt enkelt möta muslimer i samtal och dialog för ömsesidig förståelse. Vi behöver mötas för att tillit och vänskap ska börja gro. Denna riktning är av yttersta vikt för oss som är en del av svensk monokulturell frikyrklighet. Mötet med Guds nåd i Jesus Kristus har en förmåga som inget annat att lösa oss människor från rädsla, misstänksamhet och fördomar. Erfarenheten av samma nåd som sände Sonen över kultur- och religionsgränser har också förmågan att sätta oss i gränsöverskridande och generös rörelse för vår nästas integration... och frälsning! I varje husförsamling och cellgrupp ligger potentialen att vara en sänd gemenskap i bostadsområdet som blir till en genuin mötesplats. I mötet med muslimer och islam kan följande riktmärken tjäna som en god början.

• Möt medmänniskan bakom slöjan eller etiketten "invandrare". Fatima: en ensamstÃ¥ende tvÃ¥barns mamma som snart ska doktorera inom jurudik. Mehmet: en hÃ¥rt arbetande familjefar som just hämtat sina barn frÃ¥n dagis.
• Sök att bedömma rättvist. När vi kikar närmare pÃ¥ islam sÃ¥ lÃ¥t oss göra det med samma inställning som vi själva vill bli bedömda. Jämför inte de värsta uttrycken för "islam" med det bästa inom vÃ¥r egen tro. Undvik att generalisera och tillskriva beteenden bland smÃ¥ grupper inom islam pÃ¥ alla muslimer. LÃ¥t muslimer själva definiera sin tro och sök lyssna in.
• Var medveten om kyrkans (och västvärldens) historia i förhÃ¥llande till muslimer. Genom historien har avskyvärda handlingar begÃ¥tts mot muslimer av "kristna" i Guds namn. Detta bör stämma oss till eftertanke, annars hamnar vi lätt i det berömda glashuset med vÃ¥ra stenar
• Dela gärna dina egna erfarenheter frÃ¥n livet med Jesus. När tilliten börjar gro stÃ¥r inte sällan dörren öppen för att dela om hur Gud hör bön och pÃ¥ olika vägar kallar oss till sig.

Lördagen den 6 mars samlas vi till en heldag omkring detta under rubriken "Heart for Muslims". Välkommen med till Husby kyrkan i Stockholm.

/Martin

Martin Ström 30 november 1999