Med fönstret på vid gavel

Två dagar av bön, teambuilding, Guds ord och vision om framtiden är just avslutade. Gittarer, teambuilding material, pennor, biblar och grillpinnar är ihopplockat och jag befinner mig åter på kontoret. Vårt team här i Jönköping tillsammans med flera tillresta medarbetare ute i landet har varit samlade till teamdagar. Vi har delvis blickat bakåt. Vi började med att ta kung David i Gamla Testamentet på orden när han uppmanar oss att "minnas allt det goda Herren gör". Vårt team är berikat med människor som varit med från början på 60-talet. Dessutom är de alldeles förträffliga storytellers. Lyssna till berättelserna av vilket sammanhang som helst och du hör snart vilka bärande värderingar som format rörelsen, familjen, företaget, församlingen osv. Ur berättelserna från vår rörelse genom fem årtionden återkommer bland annat ord som bön, hängivenhet, vi i teamet, vittnesbörd, förtröstan till Gud, onådda folk, korsa gränsen, kamp. En gemensam story skapar tillhörighet och identitet samt ger riktning för framtiden.

Under våra dagar blickade vi framförallt framåt. Tiden tillsammans blev startskottet på en längre process där vi söker Gud och lyssnar in varandra med frågan: - Var ska vi vara år 2014 i ljuset av att vi är mobiliserare med uppdraget att motivera, utrusta och sända människor till mission bland onådda folk och i Europa? Mobilisera handlar för oss om att samla människor för ett specifikt uppdrag, att aktivera, träna och sätta folk i rörelse för ett specifikt syfte.

Som ingång på vår visions dag påminde vi varandra om riskerna i en rörelse med 50 år på nacken. Saker som att: fastna i gama hjulspår, leva på minnen från fornstora dar, bekvämlighet, bitterhet, gamla vanor, organisation framför vision etc.

Vi tog inspiration från en 80 årig kontroversiell katolsk präst från Schweiz vid namn Hans Küng. Följande citat öppnar fönstret på vid gavel och uppmuntrar oss att sträcka ut i kreativitet och skaparlust.

"A Church (OM field) which pitches its tents without constantly looking for new horizons, which does not continually strike camp, is being untrue to its calling... We must play down our longing for certainty, accept what is risky, live by improvisation and experiment"

Tillåt mig upprepa mina avslutande ord från förra veckans blogg - Historien I all ära men ingenting går upp emot drömmen om framtiden...

/Martin