Reserapport Norra Mellanöstern - Mästarens främsta uppgift är att göra sig överflödig

- Daniel, du är enklare att spela emot, mer förutsägbar på något vis.

Jag sitter med min nypressade apelsinjuice i handen, väl kyld och full av nyttigheter. Tänk sen så mycket omsorg som är nedkramad i detta dryckesglas! Och allt samman för endast 12.50 kr. Vilket kafé i ett bröllopsrusigt Stockhom kunde mäta sig med detta? Små låga bord och pallar, dynor stoppade med vassrör. Bruna burriga färger i såväl möbler och tyger. Gästerna som tagit sin tillflykt undan den heta middagssolen in i den behagliga kylan från AC:n är många. Det är likaså teglasen som byter av varandra på borden. Sen rökförbudet infördes för några år sedan finns det inget som får oss att lämna denna oas. Så är det bara isbitarna kvar i botten av mitt glas.

 Vännerna runtomkring dricker långsamt (Tänk den som hade en juice till!). De är djupt koncentrerade på sina spelomgångar av tavla. Min spelaktivitet tycks ha dalat något. Segraren skulle få utmanas av Lukas - min nytränade lärling. Min fru blev den lyckliga. Det kan vara hårt att bli omsprungen av den som är yngre och mindre erfaren. Lukas har egna lösningar på problemen. Hur ska pjäser flyttas och motspelaren fintas. Mina knep byts ut mot andra.  Men nog är det så det ska vara?

 Lukas sätt att ta sig an denna nya aktivitet, Tavla, blir en bild för mig av vad församlingen är. Församlingen som driver kultur-kaféet i staden har vuxit under 15 år. Den är inte stor i antal men på något vis stor i sinnet. Varm, hjärtlig, stabil och mån om att få vara Jesu lärjungar - så kan jag beskriva henne. Under ett och ett halvt decennium har kristna människor här jobbat för att se något nytt och självständigt ta form. Lärare har jobbat på att göra sig överflödiga av sina lärlingar. Nu står församlingen här på egna ben, även fast de är lite svajiga och bräckliga vissa gånger, men det är hennes egna ben och inte några konstgjorda stöttor.

 Det känns gott att få titta in här på kaféet och veta att jag är en tillfällig gäst. Soppan på spisen där hemma får mig att bryta upp härifrån (tålamodet hos de allra yngsta i teamet tycks dessutom ha runnit ut). Dags att gå ut i värmen. Så långt har vi fått vara med om några fantastiska dagar här tillsammans med församlingen. Vi har många fler dagar att se fram emot...

Martin Ström 30 november 1999