Flera som smakar och ser!

Fullproppade av intryck efter helgens husförsamlingsläger i Norra Mellanöstern sträcker teamet ut sig på några soffor i ett enkelt lägenhetshotell. Med grodornas högljudda kvackande i bakgrunden summerar vi nya erfarenheter tuggandes på lokalt nötgodis. Vi har varit ett 15-tal svenskar tillsammans med ett 25-tal härifrån den lokala platsen. Ett 10-tal av dem är helt vanliga, vänliga, sökande muslimer med ett intresse för Jesus och kristen gemenskap. De andra 15 utgör stommen i husförsamlingen vi varit tillsammans med en vecka.

Svenskteamet uttrycker helt naturligt frustration över språkbarriären och svårigheten att riktigt kommunicera i ett sammanhang där engelskan inte når fram. Vi påminner varandra om att Jesus en gång gick samma väg och också stavade på ord som hej, kom och tack! Allt i ett helhjärtat initiativ för att komma närmare och få kontakt. Flera personer i teamet berättar samtidigt om hur kroppsspråk och aktiviteter som drama, fotboll, lovsång, olika spel och måltidsgemenskap på olika sätt ändå skapat kontakt som berör. Jag tänker - tack Gud för kroppen. Denna förunderliga skapelse som jag så lätt tar för självklar men som återspeglar dig Gud på ett sätt jag många gånger inte lägger märke till...

Kroppen! Ja bara genom att sitta på en stol och vara så skapas förutsättningar vi inte först förstår. Det ena bibelstudiet avlöser det andra och vi blir snart varse att husförsamlingsledaren framförallt vänder sig till oss i sin bibelutläggande undervisning. Varför då? Jo, för då kan Ordet liksom från sidan beröra alla dem som sitter runtomkring utan att de behöver känna sig utpekade i en skamkultur som denna. Inte alls så att vi inte behöver höra det som sägs: att man inta kan skilja på att säga sig älska Jesus och att faktiskt följa honom - den som älskar honom kännetecknas av att han följer i Mästarens fotspår!

 Bibelundervisningen och lovsång framförs med höga stämmor vilket visar sig ha en poäng. I morse berättade hotelldirektören, som upplåtit samlingslokalen, för en av oss att han noga följt allt som sagts från sitt kontor - på andra sidan väggen! Han hade blivit starkt berörd och hoppas att husförsamlingen kommer tillbaka igen.

Ett flertal personer har vittnat under samlingarna. Någon förberedd sedan flera dagar att nu för första gången offentligt berätta om vägen till Jesus och bekännelsen till honom. För någon annan slipper bekännelsen spontant ur munnen utan att någon av oss är beredd. Vi hade delat upp varandra i grupper om fem och med stor inlevelse dramatiserat olika bibelberättelser att lista ut för de andra. En grupp framförde berättelsen om en lam man som blev botad och försonad med Gud och frågan hängde nu i luften: - Vem är denna Jesus? En storvuxen lastbilschauför, som läst Injil en tid, tar till orda och sätter ord på en bekännelse som förvånade fler än en av oss: - Om nu Jesus både botar de sjuka och förlåter synder måste han ju vara Gud!

Allt detta sker i en husförsamlingsgemenskap bestående av människor som tidigare var muslimer men som nu vill följa Jesus, samt människor i deras nätverk. Alla enkla människor som på olika sätt upplever sig vara sökta av Gud. De flesta av dem unga människor hungriga på livet. Medan vi börjar packa väskan för hemfärd reser våra nyfunna vänner här tillbaka in i staden och vardagen. Studenter som hastar till nya prov. Någon tillbaka till 12 timmars skiftet på en skofabrik. En annan för att åter söka jobb i skuggan av höga arbetslöshetssiffror. Alltsammans i en stad med ett skriande behov av Guds rike som ju brukar bryta fram ur mindre alternativa gemenskaper formade i samhällets marginaler. Vi ber om Guds beskydd över den lilla plantan här och reser åter norrut.

/Martin

Martin Ström 30 november 1999