Ordlösa omfamningar & kindpussar!

 

En vecka är nu till ända. Värmen stiger några grader för varje dag och nu går det åt att tänka igenom olika strategier för att få en någorlunda skön tillvaro. Vatten är ett välsignat påhitt men här är det inte självklart i hur stora mängder som helst. Första natten var en spännande upplevelse med minaretutroparen klockan fyra på morgonen. Jag var mycket fundersam över hur jag skulle klara detta tio nätter. Efter två nätter har jag inte hört honom mer. Jag sover så gott. Har liksom kopplat bort det så som jag gjorde med tuppen när jag bodde i Syd-Amerika. Han väcker mig inte numera. Men ett litet sting finns där. Borde inte jag också gå upp och prisa min Gud? Det är han väl värd?

Att möta människorna här är för mig en helt ny upplevelse. Mycket vänliga och tillmötesgående. Jag älskar dem. Att dessutom förenas med kristna syskon höjer värdet ännu mer. Ordlösa omfamningar och kindpussar fyller vår gemenskap, vi är syskon och det känns i hela kroppen. Tillsamman sträcker vi oss upp mot vår frälsare och förenas i lovsången. Mina nyvunna vänner ser också till att min mage prisar dem. De är mästare att tillreda den ena delikata rätten efter den andra och jag är på hugget. Nya smaker är så spännande.

Från Sverige får vi kalla regniga rapporter och snart står vi också under dessa gråa skyar igen. Jag kommer ha stora problem att packa väskan för hemresan. Mitt habegär har varit för stort på basarerna - storkonsumentkulturen som jag kommer från. Tröstar mig med att jag handlat mycket av våra vänner. Men än är det några dagar kvar med syskonen här och värmen ska hålla sitt grepp om oss. Jag njuter!

/Lilo

Martin Ström 30 november 1999