Ukraina '10

Sista dagen i YKPAIHA (Ukraina)

Dagbok Ukraina 8 april
Sista dagen i Ukraina bjöd på en hel del godsaker. Solen sken på oss och pressade upp termometern till några grader över tio. Dagens uppdrag var att spana runt i stan och försöka göra lite fynd på en av de många marknaderna. Vi blev avsläppta mitt i stan och längs med trottoaren vi gick på stod en mängd äldre kvinnor iklädda blommiga hucklen, uppradade med sina råvaror. Ägg, mjölk, lök, torkad frukt och yoghurt. Innan folk köpte yoghurt fick de ett litet smakprov på ovansidan av handen som de snabbt sörplade i sig och därefter bestämde sig om de ville köpa eller ej.

När vi i olika omgångar växlat våra dollar och euro till hrivna (den lokala valutan) tog vi oss igenom det förvånansvärt tysta och lugna myllret av människor och handelsvaror, fram till marknaden som våra guider valt ut för oss. Där, i en liten kåkstadsliknande formation stod mängder av plåtskjul tätt uppradade. I dessa stod tystlåtna men vänliga ukrainare av olika färger och former och sålde allt från plånböcker och tofflor, till sjukhusdräkter och fotbollar. Några av de shoppingsugna konfirmanderna hittade faktiskt riktigt fina saker, medan andra fick nöja sig med den något annorlunda marknadsupplevelsen.

Lunchen inmundigades på en restaurang som drevs av en församling. Den var rustikt inredd och insidan påminde lite om ett alphus. Som tidigare under veckan, fick alla i tur och ordning gå och peka på den mat de ville ha i en disk. Det blev allt från matvete och grillspett till potatismos och korv och konfirmanderna verkade nöjda.

Innan vi återvände till basen gjorde vi ett uppskattat stopp på en stor mataffär där tonåringarna (och ledarna) fick "go bananas" i godis- och chipshyllorna. Läsk, snacks och sötsaker inhandlades i såna mängder att dess like inte har setts sedan urminnes tider. Resan hem skulle ju bli lång, och man ville ju inte svälta!

Trots detta massiva inhandlande av matvaror av alla de slag skrapade konfirmanderna ihop en rejäl och givmild kollekt till en församling vi besökt och till OM Ukraina. Mycket glädjande att se denna givmildhet!

Tillbaka på basen fick vi, till somligas glädje och andras sorg, återigen friterat som avskedsmiddag. Enligt min smak, utsökt, enligt andras, njaaa... Vi packade våra saker, sade adjö till OM:arna och hoppade in i bussen med våra två ukrainska chaufförer, men denna gång, utan översättare.

Gud beskyddade oss på resan, han såg till att vi hann till flyget trots nästan fyra timmars väntan vid gränsen, och såg till att våra vecka blev till välsignelse för alla inblandade.

"Slava Bog" (prisa Gud) för hans nåd

och givmildhet och låt oss inte ta den för givet!

"Djakuyo" (tack) för alla tankar och böner! På återseende!

/Isak Nilsson, David Svensson & Saronkyrkans konfirmander och ledare!

Ukraina och en strimma av hopp

Dagbok Ukraina 5 april

Det soliga vädret som välkomnade oss var tyvärr inte här för att stanna. Den grå himlen, duggregnet och de cirka 10 graderna dövade dock inte det glada humöret och entusiasmen hos de goa lägerdeltagarna. Detta var dagen för det första mötet med barnen. Jag misstänkte att våra kära ungdomar var lite nervösa. Min misstanke om dem kanske mest grundade sig i min egen sinnesstämning.  Jag kände mig ganska ovillig att råka ut för ett spontant sammanbrott vid mötet med eventuell misär på barnhemmet vi skulle besöka. Sammanbrottet kom inte, men jag måste säga att det är tungt att inse hur bra man har det och hur orättvis världen faktiskt är. Denna klyscha hör man ofta från folk på resa ute i världen, men när den slår en själv är den ack så verklig.

Ett av gängen åkte på en riktig heldagsturné där de satt i bussen mer än halva dagen och besökte två barnhem. En grupp delades upp på två och hälsade på familjer som tagit an sig ungefär tio barn var och hade dem boende hos sig. Min grupp var på ett stort barnhem där vi fick delta i ett program som ett team från en församling höll i. Vi sjöng ukrainska och svenska sånger, lekte lekar och körde samarbetsövningar. Efteråt pysslade ett gäng och ett gäng spelade fotboll.

Kvällarna har sett ungefär likadana ut. Mat (god mat, mycket friterat och mycket soppa), gruppsamlingar där konfirmanderna får dela med sig av dagens upplevelser, allmänt häng och halvspontana lekar.

Dagbok Ukraina 6 april

Att umgås med 25 konfirmander och 10 ledare dag och natt är väldigt trevligt. Sedan dagens början har vi fått möjlighet att umgås med varandra på vår lägergård, utanför Rivne i Västra Ukraina. Vi har lekt lekar, umgåtts och ätit. Vi har också besökt ett barnhem 15 mil från vår lägergård.  Där de flesta av de 150 barnen var hos någon släkting över påskhelgen. Men det fanns dock omkring 25 barn kvar. Barn som vi fick träffa. Dagens stora utmaning är att förstå vilken orättvis värld vi lever. De flesta av barnen vi träffar har ingen möjlighet att få ett vanligt liv. Efter att de fyller 18 år så tvingas de att lämna barnhemmet, klara sig själva och många av dem hamnar i kriminalitet och narkotiska beroende. Dagens stora glädjeämne till trotts var den kärlek som vi blev bemötta av de här barnen. Att se hur våra konfirmander och de här barnhemsbarnen lekte tillsammans ingav trotts omständigheterna en strimma av hopp, glädje och tilltro på att vi tillsammans kan göra den här världen lite bättre.

/Skander

 

Dagbok Ukraina 7 april

Förmiddagen bjöd på en god gudstjänst. Nattvard, vittnesbörd, minipredikan, lovsång (acapella eftersom att den lånade gitarren gått sönder) och förbön. Det var en stund i stillhet där jag tror att konfirmanderna, och även vi ledare, fick tid att tänka igenom våra intryck och tankar på både det jordiska, men också på det himmelska. Ofta går ju detta hand i hand, även om man lätt delar på det.

På eftermiddagen hade vi våra sista besök på barnhemmen för denna gång. Alla teamen satt och skramlade i bussarna i ungefär en timme på de ukrainska vägarna innan de anlände till sina destinationer. Två grupper åkte till lite mindre barnhem, med runt 40 barn, medan den sista gruppen var på ett barnhem med 150 barn. Detta barnhem var också en skola, där "normala" barn gick. Detta verkade bidra till en lättsammare stämning. Där fick min grupp återigen delta i ett förberett program, där det tävlades, sjöngs, spelades drama och talades. Det var en stor glädje att få se alla de söta små ansikten som skrattade, de små händerna som klappade och de små fötterna som stampade av glädje.

När programmet var avslutat och godis utdelat följde vi alla med ut för att leka med barnen. Lite trevande närmade de sig, för att efter några minuter klänga, krama och ropa: "Whats your name?" på sin härligt brutna engelska. Ett gäng konfirmander, ledare och även ukrainare spelade en intensiv fotbollsmatch på den inhägnade sandfotbollsplanen under det att horder av barn stod runt om och hejade och spontant sparkade på bollen när den kom nära. Andra halvan av vårt gäng lekte lekar, pratade engelska och ukrainska och spred Jesu kärlek bland barnen.

Avskedet blev minst sagt spektakulärt. Det tog säkert 40 minuter från att pastor Magnus sa att vi skulle åka till att bussen faktiskt rullade därifrån. Några grabbar sprang med en lång sträcka och man blev lite nervös när de vinglade fram bredvid bussen på den gropiga asfaltsvägen.

När vi kom tillbaka blev det en härlig lekkväll tillsammans med de ca 15 ukrainska församlingsmedlemmarna som bestämt sig för att stanna kvar. Och efter att vi kollat på ett smakprov på filmen som filmats under tiden här, blev det dansparty med diskomusik från balkan. En riktig höjdare!

I morgon ska vi på marknad, käka lunch på stan och säga adjö till Rivne, våra ukrainska vänner och det vackra landet Ukraina.

Frid

/Isak

Över havet, genom Polen, till Rivne, Ukraina

Dagbok Ukraina 4 april

Söndag. Detta var den första riktiga dagen i Ukraina, då gårdagen flöt ihop med fredagens mega-resa från Sverige. Idag var också en relativt långa dag som spenderades mestadels utanför basen. På morgonen var vi på en gudstjänst i en lokal på övervåningen i huset som OM Ukraina har som bas. OM-huset var en fin trevåningsvilla med blått tak, som byggdes för några år sedan då ekonomin i landet var dålig och därmed väldigt billig. Många olika församlingar hyr denna övervåning för diverse gudstjänster och verksamheter, och just denna dag var det en liten församling på runt 20 personer ledd av en kvinnlig pastor med stort rött gött hår. Efter lovsång och förkunnande på ukrainska, översatt till engelska blev det tid för ukrainsk smörgåsbord bestående av kakor och korvar. Vi stannade där en stund och umgicks med församlingen innan vi blev upphämtade av en buss, för att åka till köpcentret Ekvatorn, där vi skulle käka lunch och spana in lite affärer. Efter lite möda och halvstort besvär hade alla fått välja sina maträtter och satt sig att äta. 40 personer åt för 900 kr. Helt ok pris! När maten var avslutad fick konfirmanderna traska runt lite på köpcentret och kolla in affärer. Tyvärr var det mesta stängt, fast i och med att vi bara var där ett kort tag, så var det kanske lika bra. Ledarna satt kvar och tjötade över en efterlängtad, och otroligt nog, god kopp kaffe. Utanför köpcentret väckte vi stor men positiv uppmärksamhet genom att vara högljudda, sjunga banansången och spela fotboll. Tyvärr anlände bara en av bussarna, så detta resulterade i att 38 personer fick åka i en 15-platsersbuss. Det var trångt, varmt, härligt och i det stora hela: en god upplevelse. Tack Gud för beskydd!

Kyrkan vi kom fram till var en stor fyrkantig betongbyggnad som troligtvis vart en skola i ett tidigare liv. Två romerska vakter stod utanför och vaktade dörren. Lösenordet var: He is Risen! Fast på ukrainska förstås. Denna församling bestod av 1000-2000 personer, varav 40% var omvända alkohol- och narkotikamissbrukare. Detta var också församlingens huvudmission. Att just nå ut till narkomaner och alkoholister.

Mötet innehöll en hel del välkända lovsånger, vittnesbörd (som ofta varnade för droger) och två stycken delgivning från pastorn. Gudstjänsten höll på rätt länge, så folk blev rätt trötta. P.g.a. ett missförstånd åkte vi direkt när allt var slut. Vilket innebar att vi inte hann fika eller prata med någon. Synd. Men i efterhand var det nog lika bra, för klockan blev ändå rätt sen när vi kom tillbaka. Den trasiga bussen fungerade igen, så vi kunde åka "normalt". Dvs. med endast två-tre passagerare för mycket i varje buss. I min buss skrålade och sjöngs det något fruktansvärt, och detta tyckte en del var dagens "high". Andra höll tydligen inte med.

På det stora hela var det ändå en mycket god dag, även om det var för mycket stillasittande för konfirmanderna.

Tack Gud för beskydd och för bra flyt!

I morgon blir det första barnhemsbesöket för oss. Alla är förväntansfulla och ser mycket fram emot detta.

Tack och Frid

/Isak