Nice to meet you, again!

 If I were still with the ship Logos Hope, I would not have the confidence to tell those I met “We will probably see each other again.” I mean, of course I did always “Hope to see you some day again” but then the ship would always have to sail away, leaving our new friends behind, coming to another group of new friends, whom we would eventually leave behind again. At the end, I finally got tired of saying “Maybe see you in the heaven then!”

Staying in the same field, which does not float around, has now blessed me with something so simple but dear. That is to meet people, not just for once.

Hanna is a very precious girl whom I met in the TeenStreet Nordic Reunion, in the end of this January. I thought it already a special thing to get to share, randomly chat, and even pray with her over the weekend. But, out of a total surprise, when the traveling / mobilizing team “in.Motion” went to Kungsgymnasiet, a Christian high school outside Jönköping, I met this same girl again! We chatted with Hanna and her schoolmates for hours, with a permission from the principal to skip classes. We shared so much more and with much more closeness. This was not just a bunch of new faces and new names again. Hanna felt like a good old friend to me!

This didn’t just end. Days later, I found out that Hanna actually lives next door to one of our OM Sweden colleagues. Excited, this Monday, we went visit our colleague, her family, and the "neighbor"!

How precious is that, I met Hanna again! and probably will do again, and again.

 

 


 

Hanna’s schoolmate and friend, Rebecca, actually wrote a super encouraging blog about us visiting their school. Here it reads,
(I had personally google-translated it.) 

http://kottenliten.blogg.se/2012/february/om.html#comment

 

"Jag är så inspirerad!
Vi har suttit, ända sen jag kom till skolan och pratat med nåra folk (Joy, Brad & Samuel) som jobbar för OM, en organisation som jag aldrig har hört om innan. 
Men jag blev så sjukt inspirerad att nå ut och med den jag är försöka visa att det finns något bättre, att Gud är för alla. Inte bara för dem med en problemfri uppväxt, eller de drogfria, odömda, han är verkligen för alla. Var och en har sin egen tro, sin egen historia som kan beröra och ge hopp åt andra människor över hela jorden.
Jag tror verkligen det.
På nåt vis vill jag, när tiden är rätt, resa ut och finnas där för dem som behöver det, min kallelse är kanske att verka i Sverige - och isåfall ska jag göra det helhjärtat.
Stort tack till er som kom till skolan och förändrade min tro. 

Nu ska jag springa iväg och ha svenska och skriva ett föredrag om hedersmord trots att det enda jag vill göra ä att sjunga "holy, holy, lord there is none like you" för full hals.."